Stockholm maraton var inspirerande må jag säga. O sprang i mål efter 3h och 39 minuter, fantastiskt bra! Jag, som hatar att springa, blev själv inspirerad till den grad att jag fick en vision om att jag själv ska springa maratonet nästa år... Ledsen, men jag tror inte jag skulle klara av det. Löpning har aldrig varit min starka gren. Anser att det är psykiskt jobbigt då jag hela tiden tänker "varför springa när jag kan gå?" när jag springer. Annat är det om springandet har ett syfte, som tex i fotboll eller brännboll. Då springer jag gärna. Men bara att springa för springandets skull? Njäää, inte riktigt min grej. Men att springa ett marathon verkar riktigt häftigt. Med alla folk runtikring och musiken som pumpar, osv. Det skulle vara riktigt stort och klara det. Riktigt stort. Men sjuuukt mycket träning bakom för att klara det såklart. Var ute och sprang för första gången på typ 2 år i måndags. 5 km intervaller. Sjukt jobbigt. Att ansträngningsastman reagerade starkare än någonsin spelade också in. Men jag är sjukt otränad, jag erkänner. Dax och ta tag i det nu. Speciellt om jag ska ha som mål att springa ett jäkla maraton 2012!;) Vad tycker ni? Ska jag satsa på Stockholms maraton 2012??!;) Någon som är på?:)