För ett år sen befann jag mig i Helsingfors. Slutpraktiken på arbetsterapeutprogrammet gjordes nämligen där på en hälsocentral. Igår var det exakt ett år sen mitt Finlandsäventyr började. När jag tog mitt pick och pack i Umeå och flög till Helsingfors för att tillbringa 2 månader där visste jag inte alls vad som väntade mig. Jag visste att min morbror Timo skulle möta mig på flygplatsen och hjälpa mig och mitt bagage till boendet och jag visste att jag skulle bo i en korridor för första gången i mitt liv. Nervös för vilka jag skulle få bo med, nervös över slutpraktiken, förväntansfull för att få upptäcka Helsingfors på djupet.

Timo mötte mig på flygplatsen och vi fick i princip pussla mitt bagage och oss själva in i hans lillalilla bil för att allt skulle rymmas. Sen bar det av, jag satt i baksätet och tittade ut genom fönstret på den stad jag inte besökt på många, många år och inte hade några minnen av kvar. När vi äntligen hittade till lägenheten och "min" korridor möttes jag av en ganska så slitet men rent hem. Vet inte vilket århundrade lägenheten var från men den var väl märkt av alla de stundenter som bott där. Mitt lilla rum fylldes fort av det bagage jag hade med mig. Morbror lånade vänligt ut en internetuppkoppling och madrass åt mig. När jag och Timo lämnat av bagaget skulle vi gå ut för att utforska närområdet och köpa lite mat hem till mig och möttes av en av tjejerna som bodde i korridoren, Lotta. Lotta hälsade glatt och vänligt på oss och jag slappnade genast av, nu hade jag iaf träffat en av de tjejer jag skulle bo med!

Området utforskades, mat inhandlades och jag gjorde mig hemmastadd i mitt lilla krypin. På kvällen hörde jag någon som kom och gick ut för att se vem det var, Corinna. En brunhårig italienska som i snabb takt hälsade och ursäktade sig för att hon snabbt skulle byta om och sen rusa iväg till någon fest hon var bjuden till. Vad är det där för typ? minns jag att jag tänkte.. hon verkade så hetsig och samtidigt som hon böt om rabblade hon högljutt på italienska i sin mobiltelefon. Hon kom och gick som en virvelvind och hon hade rummet intill mig.

Den första helgen i Helsingfors tillbringade jag själv i lägenheten. Lotta hade åkt hem till sina föräldrar, Aurora hade också åkt hem redan innan jag dök upp och var också borta hela helgen och Corinna var antingen på jobbet eller iväg på någon fest. Det var på ett sätt skönt eftersom jag i lugn och ro fick komma i ordning, utforska lägenheten och området där jag skulle bo i två månader.

På måndagen började praktiken och jag hade en minst sagt speciell handledare, en dam vi kan kalla R. R hade inte haft någon arbetsterapeutstudent från något annat land än Finland förut och hon hade höga krav på mig. Jag pendlade till praktiken vilket gjorde att mina "skoldagar" var 10h + pluggtid hemma. Jag lärde mig mycket på min praktik och jag och min handledare kom varann nära under dessa månader vilket jag aldrig skulle tro under den första veckan då man lungt säga att min handledare var lite egen, men jag gillade henne och vi mailar fortfarande till varann :)

Under den första praktikveckan kom Corinna hem en kväll när jag stod i köket och gjorde mat. Hon kom in i köket och satte sig för att prata och som vi pratade! Under mina två månader i Helsingfors kom vi varann väldigt nära. Hon visade Helsingfors för mig, bjöd med mig på (läs tvingade med mig) på fest varje helg och diverse andra aktiviteter (fika, konsterter, loppis, bio). Hon var också den som stöttade mig till 110% när min älskade mormor gick bort. Jag kan lungt säga att Corinna har en speciell plats i mitt hjärta, min italienska bella som jag brukar kalla henne :) En sak som jag måste säga att ordet "fest" i detta läge betyder max 2glas vin/kväll. Annars skulle jag aldrig orkat med! I början när hon förklarade att dte var fest det och det datumet (3 kvällar i veckan minst) så förstod jag först inte hur hon orkade, haha! Oj, så roligt det var.

Vi var till en konstnärsfest på ett konstigt område i Helsingfors hamn där det spelades konstig musik, människor hade minst sagt speciell klädstil och svartvita stumfilmer spelades upp under hela kvällen. Vi var på en fest mitt i centrala Helsingfors där vi tillbringade kvällen sittandes i fönstren med fantastik utsikt över staden. Vi hoppade och dansade runt i Helsingfors mitt i natten och skrattade så vi kiknade. Vi ordnade en fest och alla som kom hade med sig massor med mat från världens alla hörn så det vart som en buffé som dukades upp där man kunde äta sig mätt på all sorts mat flera gånger om! Just den traditionen saknar jag här i Sverige. Här tar man med sig eget dricka till festen och festanordnaren får ordna med snacks om han/hon så vill och mer än så är det inte, lite trist.

Aurora åkte ofta hem undre helgerna för att jobba men henne pratade jag ofta med under vardagskvällarna och hon bakade supergott bröd som vi alla i korridoren mumsade på under långa kvällssamtal. Lotta umgicks jag ganska mycket med också, bla så bastade vi och slog klackarna i taket tillsammans ett flertal gånger :) Hanna var den tjej som bodde i "min" lägenhet före mig och var ofta och hälsade på, deltog på många av våra fester och gick på museum med oss. Jag kan lungt säga att jag inte kunde fått bättre korridorskamrater! Trivdes så himla bra med Aurora, Lotta och Hanna som jag räknar in i korridoren fast hon inte bodde där.. tre finskor alltså. Och Corinna då, virvelvinden från Italien som kom att bli en av mina närmsta vänner. 4 fantastiska människor! Oj vad jag sakar er! Aurora och Corinna har redan tackat ja till bröllopet, hoppas att Lotta och Hanna också har möjlighet att komma! Hanna är dock och pluggar i Frankrike just nu och Lotta har nyligen kommit hem från en pluggvistelse i Mexico så vi får se :)

Jag förälskade mig i staden Helsingfors också när jag var där. Jag hittade ett "berg" där jag ofta satt och filosoferade. Låg där uppe och tittade på den blåa himlen och funderade över livet. Var en utkiksplats där jag turligt nog alltid fick vara ifred, där jag kunde samla tankarna och förundras över staden som man hade fin utsikt över där. När mormor gick bort var det också dit jag flydde med mina tankar och min sorg. Där jag tog mitt personliga farväl av henne. Saknar dig så mormor ♥

Mitt rum var tånorstapetserat med twilightaffischer som jag fått genom att köpa tidningar (väggarna var helt tomma i mitt lilla rum och att fixa tavlor till den korta tiden jag tillbringade där verkade lite owerkill). Hela min dörr var täckt av en Edwardaffisch i naturlig storlek, oj vad jag gillade mitt twilightrum, hahaha! Kände mig verkligen som en tonåring igen ;D Jag tränade på forever club. En promenad som tog ca 30min förbi helsingforsstadion, tivolit och stadsträdgården. De hade en fantastisk bastu med små små lampor i taket så det såg ut som en stjärnhimmel. En sån bastu vill jag ha hemma! De bästa mojitodrinkarna finns på Aussi Bar, den bästa bion på Finnkino och bästa hamburgaren på Hesburger. Bodde i stadsdelen som heter Pasila, 5min tåg från centrala stan eller 40min gång om man så ville.

Ted kom och hälsade på mig en gång och även han föll för Helsingfors charm. Staden som är Finlands huvudstad men som känns som Umeå i storleksform och folks vänlighet. Minna kom också och hälsa på mig och vi firade en otrolig första maj tillsammans tillsammans med tusentals helsingforsbor. Min familj kom i samma veva och vi besökte tivolit och de och Minna var med mig när jag skulle ta mitt farväl till staden. Ett svårt farväl.

En vacker dag ska jag återvända. Corinna, Lotta, Aurora, Hanna och Helsingfors har en speciell plats i mitt hjärta. Jag kommer aldrig ångra att jag tog steget att åka till en främmande stad där jag fick bo med främmande människor samtidigt som jag gjorde min slutpraktik. Jag har aldrig varit en person som bara talar vitt och brett och vad jag vill göra och borde göra utan att något händer, utan är det något jag sagt att jag verkligen vill göra så ser jag också till att göra det. Samtidigt växer mitt självförtroende mer och mer av att jag bevisar för mig själv att jag  klarar av att göra det jag vill, med eller utan stöd. Oj så pretentiöst det låter. Är inte bäst på att uttrycka mig alla dar men hoppas ni förstår vad jag menar iaf :) Ngt som gör mig otroligt ledsen är att alla foton som jag tog i Helsingfors finns på min dator som dog inte långt efter att jag kom hem därifrån. Det kan finnas en chans att jag kan få tillabaka dessa foton men det är inte säkert :( Har några foton kvar som jag tidigare publicerat här på bloggen.. sen har Minna lite foton från tiden då hon var och hälsa på, men många många av mina favoritbilder kan vara borta för alltid och det gör ont i hjärtat :(

Detta inlägg blev mastodontlångt. Men eftersom det var ett år sen jag anlände till Helsingfors ville jag hylla min tid där litegrann :) Träffade helt fantastiska människor från hela världen, förälskade mig i staden och växte som person väldigt mycket under tiden där. Tack för en fantastisk upplevelse Helsinki, tulen kohta takaisin! ♥

Helsinki

 

Kiasma

 

Fina hus

 

Hartwall arena

 

Mysiga gator

 

Tivolit från skyn

 

 

 

Helsinki från båten

 

Huset i Pasila

 

Köket :)

 

Mitt kaotiska rum :) haha!

 

Twilight :)

 

Finaste dörren va?!:)

 

Cory skär upp paj som Emiliano hade med sig till en av våra fester :)

 

Lotta ♥

 

Emiliano

 

15 minutes to midnight konsert!

 

 

 

Hanna i grå tröja, Lotta i den turkosa :)

 

Ted på besök ♥

 

Finska munkar är de godaste!!:)

 

Corinna visar runt i Helsinki ♥

 

Här ligger jag på mitt berg och filosoferar ♥

 

Firar 1a maj med Minna och flickorna ♥

 

Båten hemåt!

 

I love Helsinki ♥